Det Svenska Hatet

Efter ett år som präglats av våld och död, terrorattacker i Europa och av en flyktingtragedi, bestialiskt rasistiskt dödande på skolan Kronan i Trollhättan, attacker mot flyktingförläggningar i hela landet med bränder från söder till norr, höll Jimmie Åkesson tal på SD:s landsdagar. Partiledaren för SD var varken allvarsam, nedstämd eller sammanbiten. Han var jublande glad, med ett stort leende på läpparna sa han: ”Sverigevänner och partivänner! Vi är på väg att vinna!”

En våg av attentat och anlagda bränder mot flyktingförläggningar utbröt i Sverige. Det brann från söder till norr. Dag efter dag. Men det var inte bara flyktingförläggningar som brann denna hatets höst i Sverige. Strax efter klockan tio, torsdagen den 22 oktober, tog sig en person iklädd en svart slängkappa, med en tysk militärhjälm på huvudet och en Darth Vader-liknande mask för ansiktet, in på skolan Kronan i Trollhättan. I händerna bar han ett långt svärd

År 2015 började med ett blodbad. Onsdagen den 7 januari tvingade sig två svartklädda maskerade män, beväpnade med automatgevär, in på den franska politiska satirtidningen Charlie Hebdos lokaler i centrala Paris.

Plötsligt var de bara där! Måndag morgon den 12 maj 2014. Det gick inte att värja sig mot budskapet, det gick inte att titta bort. Överallt hängde samma, utpekande affischer med uppmaningen att stoppa och få bort dem: tiggarna. Sverigedemokraterna hade startat sin valkampanj inför EU-valet som skulle hållas två veckor senare, söndagen den 25 maj 2014. Partiets affischkampanj väckte mycket stor uppmärksamhet.

Motattacken mot Expressen och de andra svenska medier som publicerat järnrörsfilmen kom knappt två veckor senare. Det var ett välorganiserat angrepp som leddes från Avpixlats redaktion. Och de hymlade inte med vad det hela handlade om. Nu skulle ”gammelmedia” och ”fulmedia” få smaka på sin egen medicin.

Det skulle bli ett av de mest uppmärksammade och omtalade avslöjandena i svensk mediehistorik. Järnrörsfilmen slog ner som en bomb. Medan hundratusentals svenskar började sin onsdagsmorgon med att förvånat titta på hur ledande Sverigedemokrater trakasserade människor, däribland komikern Soran Ismail, genom att kalla dem för ”hora”, ”fitta” och ”babbe”, satt partiledningen i krismöte för att lägga upp sitt nästa drag.

En ny sajt var född. Dess lika omdiskuterade som kritiserade och framgångsrika företrädare, Politiskt inkorrekt, gick i graven. Avpixlat hade inte ens hunnit publicera sitt första inlägg innan spekulationerna började; vem eller vilka är det som står bakom efterföljaren till Politiskt inkorrekt, allmänt beskriven som Sveriges största hatsajt.

Petzälls tid som politisk vilde i Sveriges Riksdag blev kort, den varade inte ens i ett års tid. Den 1 september 2012 hittades han död – efter en överdos – i sin mammas lägenhet i Varberg. Inte ens detta verkade få Kent Ekeroths ilska att lägga sig.

Rune Havdal försökte förtvivlat fly, men träffades i ryggen av nästa skott och föll omkull. Mördaren gick fram och sköt – liksom tidigare – ett direkt dödande närskott rakt i huvudet på den liggande mannen. Anders Behring Breivik – som mannen i polisuniform hette – hade oskadliggjort de potentiella hot som hade kunnat stoppa hans planer. Nu fanns det nästan bara ungdomar kvar på ön, de flesta tonåringar.

Medan deltagarna i den arabiska demokratirörelsen – bokstavligt talat – riskerade sina liv i land efter land fortsatte Kent Ekeroth sin vanliga retorik. I inlägg efter inlägg, i anförande efter anförande, i tal efter tal manade han till fortsatt strid mot islam. Det framgick tydligt att demokratirörelserna i Nordafrika och Mellanöstern inte passade in i Kent Ekeroths världsbild av islam.

Klockan tio i fem exploderade gastuberna i Taimour Abdulwahabs vita Audi. Drygt tio minuter senare, när han återigen gått in på den nästan folktomma Bryggargatan, sprängdes bomberna som han bar runt sin mage och i en ryggsäck på ryggen. Sverige hade fått sin första självmordsbombare.

Efter att gruppen besökt en israelisk militärpostering vid gränsen mot Gaza skrev Paul Weston följande på bloggen Gates of Vienna. ”Den fysiska gränslinjen mellan Israel och Gaza är också den bildlika gränsen mellan Islam och Västerlandet; eller rättare sagt mötesplatsen mellan godhet och ondska, där ondskan har fått beskedet; hit men inte längre.”

Det nya livet i riksdagens korridorer och i plenisalen kombinerades med fester, mängder med fester. Oftast samlades man hos Erik Almqvist, eller i Kent Ekeroths riksdagslägenhet i Gamla stan. Ofta började festerna kring klockan ett två på morgonen, efter att krogarna kring Stureplan hade börjat stänga. Trots tidpunkten skruvade deltagarna på efterfesterna upp musiken till högsta nivå.

När Jimmie Åkesson anlände till Sverigedemokraternas valvaka kring klockan halv elva på kvällen, blev ljudnivå nästan jämförbar med hur det brukar låta på Råsunda efter ett landslagsmål av Zlatan. Hoppande och skuttande av glädje omringade partikamraterna sin ledare, skrikande: ”JIMMIE, JIMMIE, JIMMIE!”.

Partiet gick ut mycket hårt. Tonen sattes redan i rubriken: ”Erik Almqvist redogör för grälet med Soran Ismails gangsterkamrat.” Sverigedemokraterna verkade få sista ordet när Erik Almqvist i partiets ”motvideo” pekade ut Soran Ismail som lögnare: ”Väldigt lågt Soran! Väldigt smutsigt! Men sanningen kommer alltid fram!” Det var bara en sak. De hade missat en liten, men viktig detalj. Ingen hade tänkt på att en version av järnrörsfilmen blev kvar på redigerarens dator.

De tre männen tog sig uppför trapporna till Regeringsgatan. Erik Almqvist längst fram med sitt rör i båda händerna, höjt i slagläge. Bakom honom gick Christian Westling, även han med ett järnrör i händerna och längst bak, med ett järnrör i ena handen och mobilkameran i den andra gick Kent Ekeroth. ”Alltså vi vill inte göra någonting! VI FÖRSVARAR OSS, VI FÖRSVARAR OSS”, ropade Ekeroth gång på gång, oklart till vem.

”Han var rädd för ’kiss and tell’-tjejer”, berättar en partivän. ”Så han sa att han brukade spela in allt om han lyckats få hem en tjej, så att de inte kunde dra våldtäktskortet. Han satte sin telefon på record. Det där är något han sysslar med ganska frekvent. Det är inte bara mot tjejer, han har ganska mycket material på Karlsson och Åkesson också, det är därför de inte kan sparka honom.”

Hösten 2009 kan ses som en vändpunkt för Sverigedemokraterna. Partiet som grundats av tidigare nazister, hade nu, tjugo år senare, definitivt och slutgiltigt utsett en ny huvudfiende i stället för judarna – muslimerna.

Samtidigt som Peter Mangs letade efter orsaker till sina sociala och personliga tillkortakommanden växte hans hat mot dem som han kallade ”invandrare”. Med sin 9-mm Glock och en 22-millimeters Unique, ville han döda Malmöbor som han ansåg vara ”invandrare”.

Med närmare kopplingar till den internationella counterjihadrörelsen kommer SD med Kent Ekeroth i förgrunden trappa upp sin skarpa ton mot Islam. Nu fick det vara slut på pratet, på de intellektuella diskussionerna. Nu gällde det att övergå till den rena, råa, fysiska kampen, kort sagt: kriget.